Vår medlem Christina Wik gästskriver om träffarna i Gullabo, det är många BVK-medlemmar som kör till träffarna för att umgås, snacka lite och ta sig en korv eller fika där.

Onsdagsträffarna i Gullabo

Det är inte många ställen i Sverige som har fordonsträffar redan från början av maj till sista veckan i september – men varför hålla sammankomster under några få månader när man kan utnyttja säsongen fullt ut? Så här har det sett ut sedan år 2006 och i Gullabo brukar vi fortsätta ett gott stycke efter att träffarna i trakterna runt om har slutat för säsongen. När inte ett virus grasserar vill säga. För många är det ett naturligt inslag och ett sätt att bryta en arbetsvecka med en avkopplande och trevlig sammankomst på onsdagskvällen. I fjol hade, som ni vet, en viss pandemi lagt en våt filt över allt vad trevliga sammankomster heter.

Årets bilsäsong vad det gäller publika träffar började även den i moll. I och med nya regler från och med första juli kunde hoppets stjärna tändas åter och den 7/7 startades Onsdagsträffarna i Gullabo upp igen.

Väl framme vid sisådär 17:30, väntar flera plusfaktorer. Stämningen är en av dem: Jag vet inte hur många jag hört som säger att det där med att komma till träffarna i Gullabo är så trevligt. Det är vänligt, avslappnat och familjärt och precis alla kan prata med alla. De allra flesta som kommer har ett genuint intresse för hobbyfordon och vi slipper kategorin pillande besökare som till och med provsitter utan lov. Dessutom är platsen där vi håller till naturskön med stora gräsytor och kyrkan mitt i byn som en vacker fond. Åldersspannet på besökarna kan vi heller inte klaga på i dessa tider när så många fritidssysselsättningar är ganska begränsade åldersmässigt. Hit kommer allt från småttingar i föräldrars sällskap till regelbundna besökare strax under 100-årsstrecket, visst är det fantastiskt? Många  av besökarna kommer i stort sett varje vecka, men det finns också de som är där för första gången för att de har hört talas om våra träffar. Antalet förstagångsbesökare tycks vara outtömligt.

Att det rullar in ett och annat ekipage från Ronneby, Alvesta, Braås eller till och med Uppvidinge och Vetlanda är inte helt ovanligt. Något mer ovanligt hände 2016 då ett följe med flera iögonfallande motorcyklar rullade in på planen. De var riktigt långväga ifrån kan man nog påstå: Via en lokal kontakt hade de rest hela vägen hit och nu skulle de spana in vad onsdagsträffarna hade att erbjuda. Några av maskinerna var riktiga långgafflar á la Easy Rider, inga av dem var några dussinmaskiner. Merparten kom från det avlägsna Savojen som ligger i Frankrike i de västra delarna av Alperna strax söder om Geneve, inte så långt från Grenoble. Ortsnamnet förknippar vi kanske mest med olympiska vinterspelen 1968. Jag kan lova att det är hisnande höjdskillnader med fantastiska vägar som ringlar mellan bergspassen där – absolut inget för den höjdrädde. Nu hade hojåkarna kommit till Gullabo och de sade sig vara helt förvånade av vad de såg av alla tänkbara fordon. I Frankrike, berättade de, var det bra om man någon gång om året kunde uppleva en träff som denna, fast i mindre skala, eftersom bil- och motorcykelträffarnas kultur inte alls är så etablerad där som i vårt land. Tänk så priviligierade vi är i BVK med alla trevliga körrundor som kunde göras även när de flesta andra föreningar gick i tillfälligt ide under pandemin! Tilläggas skall, att flera medlemmar i BVK brukar komma på onsdagskvällarna och det är så trevligt för det är verkligen gott gäng man har fått lära känna.

En annan viktig faktor är käket, om jag får uttrycka mig så. Utan mat och fika skulle våra sammankomster snart lida sotdöden. Det är inte få som väljer att ta kvällsmålet på träffen istället för hemma innan avfärd. Fika är synonymt med trivsel och åtgången på kaffe är stor. Allas vår Sten Arvidsson har förverkligat sin dröm med att införskaffa en serveringsvagn som servar oss besökare. Sten hyser ett stort intresse för veteranmopeder och både han och hustrun kör gärna en tur på dessa.

Onsdagsträffarnas båda upphovsmän Lennart Nilsson och Björn Nilsson kan verkligen ta åt sig äran av att ha ge oss fordonsintresserade möjlighet att träffas under lättsamma former, detta sedan år 2006. (Lennart och hans koppling till Beach Boys kan ni förresten läsa om i senaste numret, nr 8, av Bilsport Classic).  Hobbyn var inte riktigt lika omfattande då för femton år sedan och man tänkte sig att det väl kunde rulla in sådär tio, tjugo fordon en onsdagskväll. Annat blev det!

Vädret, tänker ni. Det har ju varit strålande denna sommar. Ja det märks på antalet som möter upp. Många känner att de vill ta igen härliga körtillfällen och både återknyta kontakten med likasinnade och få nya bekantskaper. Det har inte regnat många gånger i Gullabo på träffarna. Trots allt har vi bara tvingats ställa in, om man kan säga så, en enda onsdag i träffarnas 15-åriga historia. Den onsdagen var det riktigt kallt, hagel och skyfall och serveringen ställdes in. Till och med då var där några entusiaster och vände för att kolla läget. Jag var en av dem.

Roligt har vi, det är huvudsaken. Välkomna alla till Gullabo!

//Christina Wik

Tack för ditt inlägg Christina, väl skrivet och bra formulerat. Vi ser fram mot flera alster från dig.

Svenne