Farthållarens Uppfinnare

Farthållarens uppfinnare
Ralph Teetor föddes 1890, han var redan i unga år driven av nyfikenhet och ständigt fixande. Han blev blind av en olyckshändelse vid fem års ålder men tyckte aldrig om att prata om sitt funktionshinder under uppväxttiden. Hans far såg sin sons förmåga att bygga saker och gjorde en verkstad åt honom och fyllde den med en mängd olika material och verktyg. Då var Ralph bara tio år gammal.
Teetor ansökte till många högskolor, men de flesta avvisade direkt hans ansökningar. Till slut gav Teetor’s ansträngningar frukt när han blev antagen vid University of Pennsylvania, där han tog examen i maskinteknik. Efter universitetet arbetade Teetor med dynamisk balansering av ångturbiner för amerikanska marinfartyg. Han hade delvis stor hjälp sin högt utvecklade känsla för beröring – “Hans händer var hans ögon”.
Han uppfann även en tidig version av motorgräsklipparen samt kreativa låsmekanismer och andra enheter.
Teetor återvände så småningom till sin hemstad i Indiana, där han började
arbeta i familjens företag Perfect Circle som tillverkade komponenter och enheter för fordonsindustrin.

Perfect Circle hade lång erfarenhet av att arbeta med cyklar, tåg och bilar. Genom åren steg Teetor i graderna för att slutligen bli verkställande direktör med nästan 3000 anställda under sig på det växande företaget. Under tiden fortsatte han dock med att arbeta på sina egna konstruktioner och jobbade med en uppfinning som skulle ge fordonsindustrin en ny inriktning.
En dag när Teetor åkte runt i bil med sin patentadvokat som förare märkte han att föraren accelererade när han lyssnade och släppte av på gasen när han talade. Som blind upplevde Teetor ett starkt obehag och illamående av den ojämna färden. Han började fundera ut hur en farthållare skulle fungera, utvecklade sin ide och fick patent redan 1945. Under utvecklingen av farthållaren kallade Teetor den för Controlmatic, Touchomatic och Pressomatic tills han bestämde sig för Speedostat.

Detta var dock inte första gången som farthållare utvecklades – i begränsad skala användes regulatorer i tidiga bilar och även i ångmaskiner, men det var Teetors konstruktion som fick biltillverkare att börja använda farthållare.

Hans första prototyp bestod av en fartväljare för montering på instrumentbrädan med en regulatormekanism monterad direkt på gaspedalen. Regulatorn gav ett mottryck i gaspedalen som på så sätt uppmärksammade föraren till att inte öka farten mer. För att testa funktionen låg Teetor ner på golvet och tryckte ner gaspedalen medan en förare satt och styrde. Denna version fungerade som en påminnelse om inställd hastighet, inte för att hålla konstant fart. Han lade senare till funktionen “hastighetslås” (med en elektromagnet och en elmotor) för att hålla en bil i en jämn fart tills bromspedalen trampades ner.
1958 började Chrysler montera “Auto-Pilot” -enheter i lyxbilar som en tilläggsutrustning.

Därefter lanserade Perfect Circle lanserade Speedostat på en bredare marknad. General Motors myntade “cruise control” som blev det vanligaste namnet.
Under 70-talet, då stigande bränslepriser drevs upp av olika embargon, blev Cruise Control en viktig komponent för amerikanska biltillverkare. Tekniken bidrog till att spara över 150 000 fat olja om dagen.
Vid denna tidpunkt var Perfect Circle sålt, men Teetors inflytelserika ansträngningar gick inte obemärkt i glömska. Under sin livstid tjänstgjorde han som president för Society of Automotive Engineers (SAE) och fick två hederstitlar: doktorsexamen vid Indiana Institute of Technology och doktorsexamen vid Earlham College. 1988, sex år efter hans död, fick han en plats i Automotive Hall of Fame. Idag fortlever Teetors – hans uppfinningar banade väg för andra tekniska framsteg, och styrde bilindustrin in mot mera automatisering som kommer att forma bilkörningen i årtionden framöver

Översättning och bearbetning Sven ”Wizard” Andersson