Världens första dynamitgubbe

[BVK-Notiser Nr 61, December 2015] I alla tider har pojkar varit fascinerade av det som smäller och exploderar. Ja, kanske en och annan tjej också även om jag aldrig varit på någon nyårsfest där damerna hållit i raketerna. Märkligt i dessa jämlikhetens tider, nu får vi skärpa oss gubbar. Själv minns jag många dråpliga och spännande händelser med häxpipor, kinapuffar, bengaliska eldar och allt vad de hette i barndomen.

Placerade på lite olika och underfundiga ställen blev det många roliga och visst även farliga händelser. Det påminns jag av varje dag då det ringer i mitt vänstra öra. Det är följden av ett experiment där jag la tändstickor i en ring på en femöring och en femöring ovanpå. Sen var det bara att dra till med en handslägga och j-a vad det small.

Mor som var i köket innanför trodde huset rämnade. Även om tinnitusen är nog så besvärlig är jag glad att det inte slutade värre. Detta var en tid då man inte hade curlingföräldrar utan ”frihet” till diverse hyss och påhitt. Något skulle man ju göra när inte så mycket stod till buds. En kul ”tradition” jag tillämpade några gånger när barnen var små det var att spränga pepparkakshuset när jul var över. Ändå blev ingen av dem dynamitard eller kassaskåpssprängare.

Detta numrets svenska uppfinning tycker jag passar alldeles utmärkt så här i Nobelfestens högtidliga dagar. Dynamitens fader, i vart fall den man som fick till den slutgiltiga lösningen. Alfred Nobel. Han föddes 1833 med mellannamnet Bernhard. Kom från en fattig familj där fadern Immanuel var uppfinnare med stort intresse för gummi och startade också Sveriges första gummifabrik. Där tillverkades bl.a. gummimadrasser. Affärerna gick dåligt och lille Alfred som ofta var svag och sjuklig som barn fick tillsammans med sina bröder sälja svavelstickor till försörjningen. Men Immanuel hade också stort intresse för krut. Sedermera hamnade familjen i Ryssland. Där visade Tsar Nikolaj stort intresse för hans uppfinning av en krutladdad undervattenmina.

Efter ett tag kunde han starta en mekanisk verkstad där. Under Krimkriget tillverkade han torpeder till det ryska försvaret.

Nitroglycerin – opålitliga grejer

Som sjuttonåring skickades Alfred ut på en studieresa till bl.a. USA och Frankrike. Där träffade han kemisten Pelouze och kom för första gången i kontakt med nitroglycerinet. Denna svårhanterliga och lättantändliga vara, bestående av svavelsyra + salpetersyra och glycerin.

Svårigheten med denna nya upptäckt var att den inte gick att styra när den skulle explodera. Väl tillbaka i Ryssland var kriget över och Immanuels firma lades ner då han inte fick några nya kontrakt med ryssarna.

Han flyttade hem igen. Alfred och hans bröder Robert och Ludwig stannade kvar. Alfred experimenterade med att få fason på nitroglycerinet så det blev hanterbart. Han laborerade med diverse preparat bl.a. kol, cement och sågspån. Inget lyckades men så till slut fann han lösningen vid floden Elbes stränder. Kiselgur, förstenade alger som drog åt sig vatten.

Denna blandning blev till en deg som sedan kunde tändas med hans tidigare uppfinning, tändhatten. Ett knallkvicksilver med stubin. Både tändhatten och dynamiten såväl som vidareutvecklingen, spränggelatinet tog han patent på i mitten på 1860-talet. Före sin död 1896 hade han 355 patent.

Rikedom och framgång – men också tragiska olyckor 

Alfreds bröder som stannade i Ryssland blev miljonärer på olja i det som idag är Azerbajdzjan. Alfreds yngre bror Emil jobbade tillsammans med fadern och framställde nitroglycerin. Detta kom att ända hans och fem anställdas liv vid en sprängolycka i fabriken i Heleneborg utanför Stockholm. Fler olyckor skulle följa på fabriken. Men även runt om i världen hände många olyckor med nitroglycerin vid denna tiden. Trots tragiken i familjen bestämde sig Alfred för att fortsätta sina experiment.

Alfred blev mäkta rik på sina uppfinningar och ägde vid tiden för sin död en förmögenhet på 33 miljoner kronor omräknat enligt Consumer price index for Sweden blir det 2.135.786.185 kronor i dagens penningvärde. En svindlande summa vid denna tid. Hans testamente kan hela Sverige glädjas åt eftersom det är världens mest prestige fyllda pris.

Som jämförelse kan jag inte låta bli att nämna att i skrivande stund har världen fått veta att grundaren av Facebook. En kul men inte särskilt vetenskaplig grej, bestämt sig för att skänka bort 99% av sin förmögenhet. Det är otroliga 387.000.000.000 kronor denne hygglige Mark Zuckerberg skänker bort. Ingen dålig förtjänst på några år för att folk talar om för varandra att de lyckats baka en sockerkaka eller visar bilder på hur duktig katten är. Kvar till nyfödda dottern blir nu bara 4 miljarder, än så länge.

Vid tiden för sin bortgång bodde Alfred i Frankrike och där kunde hans pengar komma att beskattas. Därför beväpnade sig hans allt i allo de sista åren, Ragnar Sohlman med en pistol. Tog en droska till banken, fyllde den med pengarna och körde dem till svenska ambassaden. Härifrån smugglades de sedan ut i små kuvert. Denne Sohlman var också med och bildade Nobelstiftelsen som delade ut första priset 1901. Nobelpriset skulle man kanske kunna kalla för Alfreds patent nr 356. Han är i vart fall ensam om det. Avundsjuk på dessa herrar? Ja kanske lite. (Källfakta Tekniska museet.)

Lite recept inför nyårsfirandet

Vännen Olle som jag haft mycket kul med genom åren har genom sina företag haft mycket med sprängning att göra. Inte minst under tiden han hade sin grustäkt, där det sprängts tusentals kubik med berg. Jag ringde upp honom och fick veta en hel del om hur man spränger idag. Det är inte mycket dynamit i branschen numera utan huvudingrediensen är gödningsämnet kalksalpeter. Vilket är kalciumnitrat med hög halt av kväve. Blandningen man använder är i proportion följande:

50 kg kalksalpeter + 5 L diesel + 1⁄4 L rödfärg + 1 st cementblandare.

Blandningen körs till den har en jämn rosa färg, därför rödfärgen. Numera levereras detta i stora tankbilar var för sig, gäller inte rödfärgen, därmed är det inte klassat som explosiv vara. När blandningen är klar öses den i lämpligt borrhål. Därefter behövs 1hg dynamit + en tändhatt. Dynamiten som mest används är Dynamex med en explositionshastighet på 4.900 m/s. Värstingen Dentonex brinner med 11.000 m/s. Krut har 700 m/s, så då förstår man varför Alfred inte gav sig. Lagom dos på landet är 0,8 kg per ton, i tätbebyggt område räcker 0,4 kg. Glöm inte behörigt avstånd + hjälm + hörselskydd. Ett tillstånd är inte heller helt fel.

GOTT NYTT ÅR!

Max

Artikeln har tidigare varit publicerad i BVK-Notiser Nr 61, December 2015.

Blekinge Veteranbilsklubb

www.blekingeveteranbilsklubb.se

Världens första dynamitgubbe

Relaterade

Världens första dynamitgubbe

Dela detta:

Relaterade